Femhundra år av historia

Flogberget är en av Sveriges mest intressanta gruvmiljöer. Gruvan ligger på en bergstopp mellan sjöarna Leran och Hillen. Området är ca 350 m långt och 45 m brett och består av ett 15-tal större och mindre dagbrott.

Ett stycke Bergslagshistora

På Flogberget och på det ännu äldre närbelägna Eldberget bedrevs gruvdrift redan under 1500-talet men det var först 1873 som brytning påbörjades i större skala. Malmen som bröts var kalkrik skarnjärnsmalm.

Driften lades ner redan 1899 men återupptogs igen 1906. Då var det stor invigning av den dåvarande kronprins Gustaf (Kung Gustaf V) eftersom gruvan också hade begåvats med en av tidens nymodigheter - elektricitet! Dessutom hade ett nytt anriknings- och brikettverk anlagts. Djärvt nog hade det nya bolaget engagerat det tekniska geniet Gustav Gröndahl som ritat den splitternya anläggningen. I briketteringsverket sintrades sligmalmen ihop till små briketter. Briketterna lastades om och forslades med linbana till Hagge station för vidare transport till hyttor och hamrar.

Det krävdes stor yrkesskicklighet för att få loss bergets skatter. Arbetet var också farligt och därför blev mytbildningen kring gruvorna omfattande. Gruvfrun fick inte bli uppretad för då kunde hon ställa till olyckor. Djur som hittades under jord fick inte skadas och ve den som visslade eller sjöng under jord.

Under första världskriget upplevde hela Bergslagen en högkonjunktur, som vändes till lågkonjunktur när kriget tog slut. En våg av nedlagda gruvor och bruk blev resultatet.
1918 stängdes gruvan för gott och all utrustning monterades ner och såldes. Naturen tog tillbaka det den en gång så frikostigt delat med sig av och gruvan växte långsamt igen.

Från ruin till besöksgruva

I mitten på 1980-talet öppnades gruvan som en av Sveriges få besöksgruvor. Återigen kan man vandra i de gamla dagbrotten och själv se spåren på bergväggarna efter tillmakning, krut och till sist dynamitens sprängkraft. Numera är Flogberget ett uppskattat besöksmål, både för sin spännande industrihistoria men också för sitt vackra läge.

Gruvarbetarna och deras familjer

Gruvarbetarfamiljerna bodde i Flogbergskasernen. Lägenheterna bestod av ett rum och kök. Det var trångbott. Familjerna hade ofta många barn men sammanhållningen var god och vid behov hjälpte alla varandra. Mathållningen var enkel: salt sill och potatis eller stekt amerikafläsk. Välling och gröt stod ofta på matsedeln.

Kvinnor och barn arbetade också i gruvan. Barnarbete var vanligt och det finns uppgifter på att nio- och tioåringar arbetade i gruvan i början av 1900-talet. Arbetet som gruvkarl var hårt och slitigt. Dessutom farligt.

Sällan utkrävdes ansvar av arbetsgivaren. Idag är säkerhetsfrågorna viktiga men då var alla enskilt ansvariga för sig själva.