Residens i Söderbärke

Under 2023 genomför Bild och form på Region Dalarna två konstnärliga residens i länet. Det ena i Djura i Leksands kommun och det andra i Söderbärke i Smedjebackens kommun.

Artist-in-residence

Vår gemensamma ambition är att skapa utrymme för konstnärlig fördjupning genom att ge tillgång till inspirerande landsbygdsmiljöer. Samtidigt vill vi möjliggöra för konstnärliga processer att äga rum på platser där det i dagsläget råder ett underskott av offentligt finansierade konstyttringar. Genom att ge plats för konstnärliga processer som inte är förutbestämda och skapa sammanhang där konsten får utvecklas utifrån sina egna förutsättningar tror vi att dessa residens kan bidra med nya perspektiv och ett utbyte mellan platsen och konstnären.

Under vistelsen som i sin helhet är fyra veckor kommer konstnären att få bekanta sig med platsen, människorna och dess omgivning samt ges tillgång till arbetsplats och boende.

Är du konstnär och intresserad av att komma till Söderbärke? Senare i vinter publiceras information om residenset och vad som ska ingå i ansökan.

Platsen Söderbärke

Det omgivande vattnet har under lång tid definierat Söderbärkes utveckling. Samhället ligger på var sida om sundet som delar sjön Barken i en nordlig och en sydlig del och består av flera byar som vuxit samman.

Sudhirberkia som det skrevs på 1300-talet har bebotts sedan stenåldern med Kyrkudden som en samlingsplats för ting och andakt. Betäckningen Barken som namnet kommer från är så gammal att den med säkerhet kan härledas. Men troligt är att den syftar på just sund. Antingen den långsmala sjön i sin helhet eller passagen mellan Kyrkudden och Nor på östra stranden.

Historiskt var Söderbärke det omgivande landskapets nav och mittpunkten i en inlandsskärgård med båten som naturligt färdmedel och transportmetod inne i sydligaste Dalarnabergslagen.

Vattendrag, bäckar och dammar skapade också energin som behövdes i alla led av bergsbruket. Därefter fraktades järnet från omgivande gruvor, hyttor, hammare och bruk ner till Mälaren och ut i värden för att bli en del av stomme i det svenska välståndet och den internationella industriella revolutionen. Sida vid sida med bergsbruket har trakten en lång tradition av sjöfolk som arbetade på Strömsholms kanal. Båtarna tillverkades lokalt och tre av Kolbäcksåns tolv varv fanns i Söderbärke.

Under 1800-talet förflyttades navets centrum mot Barkens norra strand och Smedjebacken. Ånga, mekanik och elektricitet förändrade förutsättningar och skala för järnframställning och transporter. Ny industri anlades ovanför Kolbäckåns inlopp i sjön och en av landets första järnvägar drogs fram och ersatte succesivt båttrafiken.

Att Söderbärke inte längre hade en ledande roll i utvecklingen gjorde att platsen till stor del behållit sin småskaliga karaktär och hantverksmässigt uppförda bebyggelse. Det nutida Söderbärke har två centrumbildningar. Det historiska med kyrka, kommunhus, Baggströmska gården och omgivande träarkitektur som speglar sig i vattnet. Några hundra meter västerut ligger den modern kärnan där det sena 1800- och 1900-talets samhälle med affärer, service, restaurang, bostadsområden och Folkets park växte upp.

Av kommunens ca. 11 000 innevånare bor idag strax över 1 000 i Söderbärke. Trots att orten gått från eget kommunstyre och pastorat till att förenas med Smedjebacken har befolkningen ökat med 200 innevånare sedan 1950-talet och fortsatt växa till ytan. För tillfället pågår förberedelser för flera byggprojekt och en centrumstrategi.

Söderbärkebon är oftast en person som gjort ett aktivt val att leva just här. Bo kvar, vända tillbaka, omlokalisera sig i närområdet eller flytta in från någon annan del av landet eller världen. Något som skapat starkt engagemang för orten och ett stort antal aktiva föreningar och gemenskaper.

Efter mer än hundra års omritande av industrilandskapets karta där förutsättningarna för centrum och periferi skiftats fundamentalt är vattnet och det geografiska läget på nya grunder fortsatt Söderbärkes största tillgång.